DATASAABs VÄNNER

Gunnel och Rolf Hultqvist som arrangerat så många trevliga utflykter, hade denna gång bestämt att vi skulle se oss om på västsidan av Vättern. Så den 26 maj i tämligen arla morgonstund äntrade 25 Datasaabare Vikingbuss för att i tur och ordning besöka Olshammar, Forsvik, Karlsborg och Askersund.

I Olshammar blandas nytt och gammalt i form av Aspa bruk och Verner von Heidenstams födelsehem. Det sistnämnda är idag värdshus, så det blir förmiddagskaffe i den vackra byggnaden. Medan jag strosar omkring får jag syn på en skylt med ordet "Munkastigen", som väcker ljuva minnen till liv. Här vandrade hustru Anna-Lisa och jag en gång genom Tiveden med nattvila under bar himmel och kornknarrens läte i skymningen. Munkastigen var den led som munkarna vid Ramundeboda kloster fordom nyttjade då de skulle till Olshammar och vidare till klostren i Alvastra och Vadstena.

"Järn, trä och mjöl genom sekler" är överskriften i en broschyr om Forsviks bruk, och här har producerats varor sedan 1400-talet. Förutsättningarna var idealiska med vattenkraft och seglingsbar led till Vättern. Göta kanal går genom Forsvik som har kanalens äldsta sluss, invigd 1813. Nu är Forsviks industrier sedan länge nedlagda, och de gamla byggnaderna inhyser idag ett mycket aktivt industrimuseum som förevisas av vår guide Sigge Johansson. Jag tänker att denna förvandling är ganska vanlig. Vår tid präglas av snabba förändringar på samhällets alla områden, och önskan att bevara något av det gamla är kanske en reaktion mot den högt uppdrivna förändringstakten. Vi ser idag museer av de mest skilda slag växa upp som svampar ur jorden.

Forsvik har på senare år blivit känt genom Jan Guillou's böcker om Arn, och en sal i museet är ägnad åt denne tempelriddare och hans tid. Det finns dock inga belägg för att Forsvik existerade redan på 1100-talet.

I det gamla varvet pågår bygget av Eric Nordevall II , en kopia av den ursprungliga hjulångaren Eric Nordevall som byggdes 1836 och förliste 20 år senare. Haveriet berodde på "den mänskliga faktorn", en välvillig omskrivning för besättningens grova försummelser.

Men vi drar vidare och det är nu dags för mer lekamlig spis i form av en delikat lunch på kanalhotellet i Karlsborg.

Vederbörligen vederkvickta stiger vi upp i charabangen , förlåt Vikingbussen, för att under guiden Gunvor Lönnqvists ledning bese den 100 hektar stora fästningen. På initiativ av bland andra Baltzar von Platen väcktes i början av 1800-talet tanken att anlägga en centralt belägen fästning inne i landet. Dit skulle rikets ledning och riksbankens guldreserv flyttas i händelse av ofärdstider. Arbetet blev gigantiskt och tog 90 år. Kalksten fraktades från Borghamn och enorma schaktmassor lades upp i vallar. När fästningen äntligen stod färdig hade den upphört att fylla sin ursprungliga funktion på grund av artilleriets och kommunikationernas utveckling. Men den är verkligen sevärd, inte minst arkitekturen och de vackra stenarbetena.

Orten Karlsborg präglas av dessa två byggnadsverk, fästningen och Göta kanal. Bägge var storslagna projekt, tog enorma resurser i anspråk, och hade i stort sett förlorat sin ursprungliga betydelse då de äntligen stod färdiga.

Kanalbanken

Karlsborgs fästning

Snäckbåten, Askersund

Resan gick nu mot Askersund , där Rolf av omsorg om deltagarnas plånböcker hade inhiberat visning av båtmuseet. I stället blev det en promenad i hamnen och kaffe med svårbemästrade wienerbröd. Vid 7-tiden var vi tillbaka i Linköping efter en mycket lyckad och intressant dag.

Viggo Wentzel

Foton: Veimar Sandell och Viggo Wentzel

Åter