Klockan 8 på morgonen den 9 maj satte sig 25 förväntansfulla DSV:are i bussen från Vikingbuss för den numera traditionella vårutflykten. Den här gången var det södra Östergötland och Småland som väntade. Men tack vare ett litet förbiseende i bussbolagets logistik fick vi börja med en "bonusavstickare" till Vikingstad, vilket var en förutsättning för att vi skulle kunna få det utlovade busskaffet. Detta serverades vid Tidersrums kyrka och smakade utmärkt. Tidersrums kyrka är från 1260 och en av Sveriges äldsta träkyrkor, vackert belägen i byns högsta del. Något man gärna åker tillbaka till för närmare inspektion. På små krokiga vägar lotsade vår chaufför oss till Helgesfall. En gård med vacker utsikt över landskapet. Trädgården är ett verk av ägaren Karl-Erik Fälth och innehåller både byggnader och en rad träskulpturer, mer eller mindre tagna direkt ur naturen. Med lite finurlig bearbetning har han fått fram troll och annat ur "träknosor" som han hittat. Ett av de små husen var byggt av virke från en gammal kyrka och ett annat var inrett med möbler gjorda av martall, som han bara barkat och använt rätt av. Hustrun Ingegerd berättade att en del av martallarna var tagna på en myr utanför Aneby flera mil därifrån. P.gr. av ålder bor Karl-Erik inte hemma längre så vi fick inte tillfälle att träffa honom, så Ingegerd tog ensam emot oss.
Huset med martallsmöbler har de döpt till Jularbo. (Förmodligen för att K-E spelar dragspel.) Det föranledde i alla fall Tord-Jöran att ta fram fiolen och mig att axla dragspelet och spela ett par låtar där inne. Ingegerd sjöng sen ett par sånger till gitarr.
Efter denna andliga spis kryssade vi vidare till mer lekamlig sådan. Den utsökta lunchen på Ullinge Värdhus utanför Eksjö var välkommen hos de flesta av oss. När konferensgästerna avlägsnat sig spelade Tord-Jöran Fäbodpsalm till åminnelse av de kamrater som lämnat oss. Ett par gånglåtar på fiol och dragspel fick avrunda lunchen. Vad jag kunde se så fick ingen upp den för det!
Nu var det dags att bese Eksjö. Där mötte oss guiden Göran Modig i hängselbyxor, väst och kubb och med en käpp hängande på armen. Sedan följde en rundvandring som jag sent ska glömma. Göran är bl.a. etnolog och kan sitt Eksjö utan och innan. Han berättade om gamla hus, personer och hantverk så ingen ville missa ett enda ord. Det var fakta framförda med humor och en del godmodig ironi. Vi fick bl.a. lära oss varför dassdörren har ett hjärta. Jo det var så att damavdelningen från början var märkt med hjärter dam och så har damen försvunnit. Eksjö är en verklig pärla och en av landets trevligaste gamla trästäder. Man beslöt tidigt att bevara den gamla stadsdelen intakt med affärer och boende. "Det ska inte bli något Gamla Linköping", slog man fast. Åtminstone enligt Göran. För att minimera skadorna av en ev. brand har husen försetts med sprinklersystem på utsidan. Dessa kan kopplas till pumpar som tar vatten i ån.
Efter Eksjö väntade Hult och Albert Engström-gården. Guiden Bo Lennartsson visade runt i byggnaderna och berättade om livet i fattigstugan och om familjen Engström.
Efter kaffet, som serverades i Alberts föräldrahem, for vi via Tranås hem till Linköping.
Tack Gunnel, Rolf och Vikingbuss! Det här var en resa helt i min smak! Får jag runda av med en liten "Engströmare"?
/ Lennart Foton: Heike Bergsten |
