Klicka på bilderna för förstoring!

Vännerna i Västervik Västervik 12 maj 2009 Referat av Tord Jöran Hallberg

– Vidunderligt, sa någon av de 21 begåvade människor som hade samlats i hamnen.
Han menade vädret, som på alla Datasaabs Vänners utflykter jag varit med på har varit lika strålande.
Jag skriver begåvade, därför att alla hittade till rätt hamn i rätt tid. Några mindre begåvade kommunalmän hade nämligen låtit sätta upp skyltar till den utanför stan belägna hamnen, avsedd för lastfartyg och charmig som ett skrotupplag.

Ackrells kafé. 21 personer fikade i denna del av byggnaden.

Trångt men trevligt.

Kaféets vackra inramning.

Bättre upp var det första vi fick se, Ackrells kafé, inhyst i ett båtmanshus från 1746. Det var ett av flera båtmanshus, belägna vid Båtmansgränd, en pittoresk idyll i solskenet. Fru Ackrell försäkrade att det blommande gråpäronträdet utanför kaféet var Västerviks äldsta och själv hade hon något längre bort låtit sätta upp en byst av Gösta Bernhard, en av stans kändisar. Det finns fler, fick vi lära oss. Alice Babs, Björn Ulveus och Stefan Edberg, till exempel. Att vi fick plats i huset var ett under, men det gick, nätt och jämnt.

Tord Jöran och guiden Annika Boman	Vid Båtsmanstugorna

Sen anlände en ung dam vid namn Annika Boman i kastanjebrunt hår, som var bland det snyggaste vi såg under hennes säkra guidning genom Gamla öster och Gamla norr. Normalt jobbar Annika på ett managementföretag, men för dagen var hon alltså guide, ett yrke hon hade lärt sig som reseledare under studietiden.

Under rundvandringen fick vi veta en hel del om Västervik. Här några axplock:

• Båtsmän är kustens soldattorpare och båtsmanshus dess soldattorp.
• Många av stans hus har ägts av redare och sjökaptener.
• Västervik är Smålands fjärde stad efter Jönköping, Växjö och Kalmar.
• Västervikarna känner mer för Linköping än för Kalmar, från vars hegemoni man på 1800-talet försökte frigöra sig från genom att göra norra delen av Kalmar län till Västerviks län. Det smög sig, men man hann bygga ett residens, som i ombyggt skick nu heter Stadshotellet.
• En stor del av Gustav Vasas flotta byggdes i Västervik, som varit stapelstad, dvs. haft rätt att handla med utlandet. I Sverige fanns 12 stapelstäder.
• En adelsdam vid namn Anna Cederflycht var gift med den förmögne godsägaren på Helgerums herrgård, bröt med honom och gjordes arvlös. Emellertid dog godsägaren och den ende sonen, så fru Cederflycht ärvde i alla fall, varefter hon lät uppföra ett fattighus, som ännu kan beskådas.
• Det ursprungliga Västervik, känt sedan 1200-talet, låg där vi nu har Gamleby, i botten av Gamlebyviken, som börjar vid Västervik och sträcker sig drygt 2 mil åt nordväst. År 1433 beslöt Erik av Pommern flytta Västervik till vikens mynning, intill Stegeholms fästning, vars ruin f.ö. numera är platsen för Västerviks visfestivaler. Det gamla Västervik levde dock kvar och fick så småningom namnet Gamleby, ”den gamla staden”.
• Vid flytten byggdes Sankta Gertruds kyrka, som vi tittade lite närmare på.

Annika Boman

Saltmagasinen

Spänstiga flanörer

Att hålla salt i lager var en av stapelstädernas skyldigheter. Här syns guiden Annika Boman utanför ett f.d. saltmagasin.

Därefter intogs en förträfflig lunch i f.d. residenset. Maten hette shoritzogryta (hur det stavas kan kvitta) och var god, fast den verkade vara gjord på ölkorv.

Utanför Stadshotellet / Residenset.

Wimmerströmska gården.

Rose-Marie Möller med en av Stina Wimmerströms klänningar

Interiör av Wimmerströmska våningen.

Eftermiddagen inleddes med besök i en lägenhet med borgerlig inredning, som hade ägts av Stina Wimmerström, född 1907, död 1991.

Stina var enda barnet, bortskämd, vacker, tjusigt klädd, och intresserad av Ernst Rolf, Stockholmsresor och broderier. Däremot var hon ointresserad av de förmögna föräldrarnas kaférörelse, i vilken hon nog aldrig satte sin fot. Hon tog inte ett handtag i hela sitt liv, utan gled omkring i våningen som en operettfigur och skaffade sig vackra saker.När hon var 41 år gammal gifte hon sig med en 23-årig yngling, som bodde kvar i lägenheten några år efter Stinas död. Dock ärvde han inte hustrun, som hade skrivit äktenskapsförord.

Huset, som är från 1700-talet, blev i stället museum, vilket har den fördelen att vi annars inte hade fått se lägenheten. Möbler, porslin, konstverk, kristallkronor och episoder ur Stina Wimmerströms liv beskrevs mycket entusiastiskt av guiden, som heter Rose-Marie Möller.

Ragnar von Geijer.

Sonen stöper avancerade grenljus.

Dagen avslutades med besök på ett ljusstöperi intill Gränsö slott, som startades av nuvarande innehavaren Ragnar von Geijers mormor och nu drivs av honom, hans hustru och son. Utomordentligt vackra grenade stearinljus tillverkas här på ett gammalt hantverksmässigt sätt med neddoppning.

När vi lämnade Gränsö slott tornade dramatiska moln upp sig, precis som SMHI hade spått. En hel del har blivit bättre genom åren.

/ Tord Jöran Hallberg

Foton:
Heike Bergsten
Bengt Eriksson
Tord Jöran Hallberg

Länk till Gränsö Slotts Ljusstöperi: http://www.swedishcandles.com/start.htm
Mer om Västervik: http://www.vastervik.se/sites/turist/templates/Turist_Page.aspx?id=5503

Till "Aktiviteter"